Jag vet att jag är en sjukt dålig bloggare just nu, förlåt, förlåt! Det kommer att bli bättre, jag lovar. När uppsatsjäveln är inlämnad blir allt bättre, tills dess består mitt liv av äta-sova-plugga-jobba-äta-sova-plugga-jobba. Inte så inspirerande.
Sen sist:
Jag tror inte att det var nidblödning, ändå. Det kom mer andra dan och jag tror att det antingen var mensen som kom jättetidigt eller ett sånt där tidigt missfall som man läser är jättevanligt (att typ 20% av alla graviditeter slutar i missfall innan man ens vet om att man är gravid). Nu är all symptom som bortblåsta. Men alltså. Det känns inte som kris och panik ännu. Vi kör på och hoppas att det blir den här månaden istället. Eller nästa.
Jag är numera även vän med Baglady, Emster och Liftarens Guide till mig på Facebook. Världen krymper.
Igår var jag på sjukhuset hela dan. Vännen vi bor med är mitt uppe i sin könsbytesprocess och igår gjorde hon en kastration, dvs de opererade bort testiklarna. Jag trodde att jag var ganska bra på anatomi, men alltså de plockade ut testiklarna framför penisen, med två små snitt strax ovanför (tydligen använder de pungen sen till att göra blygdläppar så de ville inte skära i den). ”Det är lite svårt att förklara för en biologisk tjej, men allt hänger ihop” sa hon när jag inte alls fattade hur de kunde plocka ut testiklarna därifrån. Det verkar för övrigt asjobbigt att vakna upp ur narkos.
Nu ska jag iväg till gymmet för lite kickboxning med min personlige tränare och sen uppsatsuppsatsuppsats hela helgen. Roligare än så blir det inte.